Inledning
Hormonproducerande tumörer har den egenskapen att de i många fall är relativt långsamt växande och att de svarar bra på medicinsk bromsande behandling som finns tillgänglig (interferon, somatostatin analoger, i vissa fall cytostatika). Det är också vanligt att man drabbas av levermetastaser, som i och för sig i många fall kan hållas i schack av den bromsande behandlingen. Ett speciellt problem för endokrina tumörer är hormonproduktionen som kan leda till olika typer av symtom. Att reducera hormonmängderna i blodet är viktigt inte bara för att minska de symtom de orsakar, t.ex. diarré, buksmärtor, höga eller låga blodsockervärden, utan också för att minska de negativa effekter som kan uppstå på lång sikt. Här är hjärtpåverkan den allra vanligaste. Det är därför viktigt att behandla levermetastaser på ett effektivt sätt. Förutom den medicinska behandlingen finns leverkirurgi att tillgå, där man opererar bort aktiva tumörer, eller leveremboliseing där man stryper blodflödet till levertumörerna. En relativt ny behandlingsmetod är radiofrekvensbehandling (RF) – vilket denna artikel beskriver. Det har nu funnits i cirka 10 års tid. Först att utveckla metoden var italienarna, där många har hepatit B och C vilket innebär ökad risk för utveckling av levercancer. Vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala har vi använt metoden sedan 1997, då vi gjorde våra första behandlingar, för att sedan 1999-2000 ha en ständigt ökande frekvens av utförda behandlingar per år.

RF-behandling betyder att man inför en nål i levertumören, och till denna nål anbringas en högfrekvent växelström (därför namnet radiofrekvens) som alstras i en speciell generator. De snabba växlingar mellan + och – som sker i nålspetsen leder till att alla elektriskt laddade partiklar i vävnaden runt nålspetsen börjar vibrera fram och tillbaka. Ett negativt laddat äggviteämne dras till nålen när den är positivt laddad, men stöts i nästa mikrosekund bort då nålen växlar till att bli negativt laddad. Detta sker med sådan fart att det uppstår en friktion med värmeutveckling kring nålspetsen. Temperaturer kring 80-90 grader kan uppstå, karakteristiskt inom ett ca 3-4 cm stort område (Fig 1). Vid denna temperatur överlever inte cellerna kring nålspetsen, och en nekros uppstår, dvs ett område med döda celler. Behandlingen pågår i cirka 10 minuter innan nekrosen har uppkommit. Det har utvecklats olika nålar från olika leverantörer. Den vi använder finns i olika storlekar, så att man kan anpassa nekroshålans storlek efter hur stor tumören är.

RF-behandling görs hos oss i Uppsala oftast i allmän narkos. Även om det är möjligt att göra det i lokalbedövning har det visat sig lättare att utföra en fullständig RF-behandling om patienten är sövd under ingreppet.

Oftast går det till så att vi med ultraljud lokaliserar tumören och med hjälp av bilden för in nålen genom huden in i tumörens mitt (Fig 2). Det händer emellertid att vi öppnar buken och inför nålen direkt i den nu synliga levern, ofta i samband med ett annat ingrepp. Således kan man kombinera sedvanlig leverkirurgi där en bit av levern skärs bort med moderna tekniker, med RF-behandling av en annan tumör i levern. Vi kan också passa på att RF-behandla levermetastaser samtidigt som vi opererar bort en bit av en tarm eller lymfkörtlar i buken som drabbats av tumör.

Metoden har sina begränsningar. Ligger den metastas man vill behandla nära ett stort kärl uppstår en kyleffekt av det relativt sett ”kalla” 37-gradiga blod som flödar i kärlet. Därmed uppstår inte nekrosen och en ofullständig behandling har skett. Man kan heller inte behandla tumörer som ligger nära de stora gallgångarna eller gallblåsan i levern. Dessa strukturer är känsliga för den värme som uppstår, och kan därmed skadas, i vissa fall innebärande svåra komplikationer. Nära leverns framkant kan en tarmslynga ligga, vilka också lätt kan skadas av värmeutvecklingen, med risk för att det går hål på tarmen. En levermetastas som är större än 3-4 cm kan vara svår att behandla bort fullständigt, även om man behandlar en sådan större tumör flera gånger.

Vi har vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala gjort flest RF-behandlingar i landet, i dagsläget cirka 160 stycken. Vår erfarenhet är mycket god. Vi har sett att det i cirka 5 % av fallen återkommer en tumör i det behandlade området, och risken för detta ökar om det ligger ett större kärl i närheten eller om den behandlade tumören är stor. Vi kan konstatera att det förekommer ytterst få komplikationer. Det många undrar över är om det inte innebär en blödningsrisk att få RF-behandling, men vi har bara hos några enstaka patienter sett tecken på blödning. Vanligare är att man får en feberreaktion dagarna efter behandlingen, vilket dock oftast går över av sig själv. Vi ger ett antibiotiakskydd under behandlingen för att undvika infektioner fr.a. i gallvägarna och lungorna. I vissa fall har vi helt och hållet kunna göra levern fri från tumörer, medan andra har fått reducerat antal levermetastaser och därmed lägre hormonvärden.

Vi har uppmärksammat ett problem efter RF-behandlingen, och det är att tolka de datortomografibilder som tas av levern efteråt. Den nekroshåla som uppkommer efter en RF-behandling kan likna en tumör på bilderna (Fig 3). Oftast har man t.ex. behandlat en 2 cm stor tumör med lite marginal så det uppkommit en 3 cm stor nekroshåla. Bilderna kan då tolkas som om tumören ökat i storlek från 2 till 3 cm. Vi gör för närvarande studier av detta för att säkert kunna säga vad på bilderna som är tumör och vad som är nekroshåla. För detta ändamål har vi i Uppsala tillgång till positron emissionstomografi (PET) – vilket är en känslig form av bildframställning av kroppens olika organ. I rutinen använder vi idag ultraljud med kontrastinjektion i armen för att undersöka levern och se var de ligger.

Man kan RF-behandla andra organ än levern. Det finns en liknande metod för prostatacancer, fast med betydligt mindre nålar av naturliga skäl. Samma nålar som för levern kan användas för tumörer i njuren eller lungan, medan övriga organ i kroppen mer tar skada av behandlingen (t.ex kan man inte RF-behandla i bukspottskörteln).